Bloggen har stått stilla några dagar pga sjukdom och kanske en aning lathet.

För att kompensera detta så tänkte jag ta mig an att skriva om den tunga frågan "Vad är meningen med livet?"

Om man vänder sig till islam så skulle man kunna sammanfatta svaret på frågan med följande punkter:

• Att dyrka Allah
• Att representera Allahs auktoritet på jorden
• Att befolka och utveckla jorden

Jag tror dock även på ytterligare en punkt. Jag läste om buddhismen (ev. hinduismen jag har en tendens att blanda ihop de två religionerna) och fastnade för hur det inom religionen beskrevs om självkontroll. Att meningen med livet bland annat var att lära sig att ha full kontroll över sina inre känslor och kunna styra dem.  Man ska lära sig att arbeta bort negativ energi, dåliga instinkter, lust som kan föra med sig negativa konsekvenser och exempelvis den ständiga strävan efter ett komfortablare liv.

Anledningen till att jag föll för detta var antagligen för att jag själv har sidor inom mig som jag vet ofta leder till dåliga konsekvenser, men jag har svårt att kontrollera de instinkterna. För att bara nämna ett exempel så kan jag  ibland bli extremt envis, något som visserligen är en bra egenskap ibland, men som jag själv vet kan innebära att mina närmaste får stå ut med händelser som jag egentligen hade velat att de slapp gå igenom. Genom livet kan jag lära mig att kontrollera dessa känslor/instinkter.

Detta blev ett väldigt kort inlägg på en så stor fråga, men jag tror att det beror på att islam har så tydliga svar inom detta ämne. Det står i Koranen följande:

"Jag har skapat djinnerna (de osynliga väsendena) och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig."

Man kan fråga sig varför man ska dyrka Allah. Allah har allt i sin makt och påverkas inte om vi människor skulle förneka det som visats för oss genom exempelvis Koranen. Allah blir inte sårad om människan uträtter något  fel och Allah blir heller varken mer eller mindre lycklig om vi gör det som vi blivit tillsagda att göra. Vad gör det då för skillnad om man dyrkar Allah eller inte? Varför dyrka någon/något som ändå är opåverkad?

Svaret kan sammanfattas såhär: Dyrkan är som näring till vår själ. Det är inte bara vår kropp som rent fysiskt behöver näring. Vår själ är speciell och den gör att vi skiljer oss från andra varelser på jorden. Själen får näring genom en fördjupad kommunikation med sin Skapare. Hjärtat känner ett behov av Allah och detta tomrum kan endast fyllas genom en god relation till Allah.

En vers ur Koranen beskriver  detta:

"Människor! Det är ni som är i behov av Allah, medan Allah är Den som är fri från behov, Den som allt lov och pris tillkommer."

Nu är det dags för mig att sova så att jag orkar vakna igen vid halv fyra tiden för att påbörja fastan :)

Godnatt!

Nu kommer ett inlägg, dock ett ganska tråkigt kanske eftersom jag främst skriver det för att få hjälp utav en vän som följer min blogg.

Det känns som att alla mina inlägg nuförtiden handlar om att jag behöver hjälp, vilket jag kan förstå är tråkigt för er läsare, men jag har trots allt skapat bloggen för att kunna närma mig islam och då är jag tvungen att reda ut ett par saker innan jag  kan skriva mer innehållsrika inlägg.

Jag har förstått att muslimerna tror på händelsen då Moses gick igenom havet. Man tror dock att fenomenet uppstod pga. de krafter som finns i havet, inte som följd av att Moses stack ner sin käpp (?) och sedan bad om guds hjälp.

Är detta bara fördomar eller är det inte så judarna tror? Ursäkta att jag inte har tillräckligt med bakgrundsfakta.

Nu läste jag i min översättning utav Koranen något som jag tyckte var ganska likt händelsen ovan: "Och [minns] att Moses bad om vatten för sitt folk och Vi sade: "Slå med din stav på klippan!" - och då vällde tolv källor fram ur den, så att var och en visste var han skulle dricka."

Hur tror muslimerna här? Är det också det också ett fenomen liknande det som hände i havet eller hur ska jag tolka detta?

Det händer otroligt ovanliga saker ibland så att egentligen borde jag inte tvivla på de två nämnda händelserna. Jag tror att det som gör att jag fastnar vid sådana stycken i Koranen är att det berättas om händelserna på ett väldigt enkelt sätt. Nästan som sagor. Jag tror att det är det som får mig att tänka till en extra gång. Jag är van vid att läsa om sådana händelser i texter som är mer vetenskapligt skrivna.

När jag läser något som "Gud sade: "Varde ljus" Och det blev ljus" så får det mig att stanna upp och tänka till. Det låter så enkelt i meningen, men i verkligheten skulle händelsen vara otroligt komplicerad. Egentligen vittnar det bara om hur Allah har allt i sin makt, men jag vill heller inte tro att allt redan är uppgjort och att varenda rörelse vi gör är förutbestämd.

Efter att ha läst om de två nämnda händelserna så är det som om jag frågar mig: Är det rimligt att någon som jag själv skulle få en instinkt (från Allah) att jag ska slå med en stav i marken och att det då plötsligt skulle komma vatten ur en klippa?

Nu är jag ju ingen särskilt utvald person som Moses, men är det rimligt? Och i så fall varför ska jag slå med en stav i marken, vattnet hade ju kunnat komma ändå?

Ursäkta om det finns en ironisk ton i ovanstående meningar, det är absolut inte min avsikt jag vet bara inte hur jag ska skriva det på ett annat sätt.

-------------------------------------------------------

Nu till nästa ämne, apor.

Jag läste att någon på internet hade frågat hemsidan "Islam svarar" ifall Koranen kallar ALLA judar och kristna för apor och svin. Jag läste inte ens svaret som hemsidan hade angett, eftersom jag ansåg att frågan var ytterst förolämpande.

När jag igår läste följande stycke ur Koranen: "Men ni vände om (från denna väg)! Och om inte Gud i sin nåd hade förbarmat Sig över er skulle ni helt säkert ha stått som förlorare; ni vet att det bland er fanns sådana som kränkte sabbatshelgen och att Vi uttalade (denna dom) över dem: "Bli (som) apor, föremål för (allas) hån och förakt!"

Då blev jag nyfiken på vad hemsidan hade svarat personen som hade skickat in frågan.

Jag läste att Koranen ALDRIG kallar de kristna för apor. Och angående judarna skriver hemsidan följande (citerat direkt från hemsidan): "detta hände bara med en specifik grupp av judar som inte hade lydigt Gud, så Gud gav dom ett hårt straff och gjorde detta straff till ett exempel för andra att ta varning av."

Som ni säkert ser så innehåller meningen ett par stavfel och den övriga texten visar på att hemsidan inte är den allra seriösaste, men den besvarar ändå frågan.

Det jag egentligen funderade på angående denna mening var hur man ska tolka "Bli (som) apor, föremål för (allas) hån och förakt!". Om man bara läser den meningen så kan det låta ganska starkt, men meningen efter lyder "Vi gjorde detta för att ge ett varnande exempel för samtid och eftervärld och en allvarlig erinran till de gudfruktiga" då blir meningen genast mer förståelig, enligt mig.

Bloggen har varit ganska ouppdaterad den senaste tiden. Det beror nog främst på att fastetiden är ovanligt lång och jag har svårt att koncentrera mig (på just skrivandet) när jag inte äter.

Jag har inte haft några särskilda funderingar de senaste dagarna som hade kunnat bilda ett vettigt inlägg.

Jag ville tacka läsaren "Adam" för ditt tips till "Anders" och även lämna ett svar på "Anders" fråga om var jag har hört talas om att Allah inte går emot de grundläggande naturlagarna. Jag tror att jag endast har hört det från ett par muslimer, inte läst det i Koranen. Jag kan därmed inte ange någon vers som styrker detta. Jag ska dock försöka lista ut var denna uppfattning kan ha sitt ursprung.

Jag hade precis en diskussion med en person om händelsen när Mose ledde israeliterna tvärs över Röda havet och ut ur Egypten.

Jag läste precis följande i Koranen: " Och [minns] att Vi befriade er från Faraos män, som tillfogade er svåra lidanden, dödade era söner och [enbart] skonade era kvinnor - detta var en tung prövning som er Herre lade på er- och [minns] hur Vi klöv havet framför er och räddade er och dränkte faraonerna inför era ögon, och hur Vi kallade Moses till Oss [på Sinai berg] under fyrtio nätter och hur ni i hans frånvaro tog er för att dyrka [den gyllene] kalven och så begick en svår synd"

Jag har kring detta stycke några funderingar.

• Kan det stämma att havet verkligen klyvdes och att det därmed bildades en väg för israeliterna? Jag har visserligen förstått att man aldrig ska underskatta Allahs makt, men jag har även lärt mig att Allah aldrig går emot de mest grundläggande naturlagarna. Det borde finnas en annan slags tolkning kring detta. Kanske att havet symboliserar en famn... bara en tanke...

• Den gyllene kalven? Jag förstår här att folket hemfall för avguderi (utom kvinnorna som var fastare i sin tro) men vad menas med guldkalven? Är det någon särskild symbol?

Jag fick följande fråga ifrån en utav mina:

Finns det stöd i Koranen för att människan härstammar från apan?

Jag har försökt att besvara denna fråga genom att ha sökt efter information på internet. Den ena hemsidans svar skiljer sig från den andres. Min slutsats är att det helt enkelt är upp till en själv hur man tolkar Koranens texter när det gäller detta ämne.

Något som de flesta hemsidor dock verkar överrens om är att alla arter inte kan ha skapats av en slump eller endast genom det naturliga urvalet eftersom det matematiskt inte skulle gå ihop. Något som sammanfattar denna synvinkel är följande text som jag själv fann intressant [ Imam Abu Hanifa, en känd islamisk lärd man (d. 767 e kr) ]:

"Abu Hanifa blev utmanad av en ateist till en offentlig debatt, som stora skaror av människor hade samlat sig till.

Ateisten kom i tid med sina vänner och supportrar, men imam Abu Hanifa fanns inte där.

När han slutligen dök upp, mycket försenad, bad han om ursäkt för detta och förklarade; "Jag, var på andra sidan av floden. Floden var översvämmad och jag hade ingen båt. Medan jag stod där och undrande över hur jag skulle kunna ta mig hit, föll ett träd ned av sig självt och en båt blev gjord utav den av en ren olyckshändelse. Båten rörde sig mot floden av slumpen. Jag satte mig i den och med slump igen, började den röra sig igen utan att någon styrde den och nådde hit. Så här är jag."

Då sade ateisten; "Antingen är du en dåre eller så försöker du lura mig! Hur kan ett träd ge upphov till en båt genom sig självt och slumpen och hur kan den nå sin destination utan att någon styr den! Är du tokig?"

Abu Hanifa sade;" Om jag är tokig så är du tokigare, för du tror att denna vackra värld med en sådan variation av djur, fiskar, insekter och växter kom till genom en olycka utan att någon styrde den. Du tror att solen, månen, stjärnorna och planeterna rör sig smidigt i sina banor utan att någon styr dem! Vem kan vara en större dåre än du?"

Detta synsätt kan man hitta inom islam, men enligt ett reportage i Sveriges radio (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3401&artikel=2691100) så finns det fyra förhållningssätt inom islam när det gäller evolutionsteorin; accepterande, modifierande, förnekande och ignorerande. 

I detta reportage berättas det även om hur Koranen benämner flera vetenskapliga områden, men att det blir allt mer svårtolkat när det kommer till evolutionen.

Jag har med detta inlägg inte besvarat om det finns stöd i Koranen för att människan härstammar från apan, men det beror helt enkelt på att Koranen kan tolkas olika på den punkten. Dessutom så härstammar inte människan enligt vetenskapen från något nutida apdjur (detta har tidigare nämnts bland kommentarerna), utan de nutida apdjuren har utvecklats av en gemensam stamform som vi människor. Människan, halvapor och människoapor tillhör en grupp som kallas primater (herredjur).

Någon som kan fylla på med ytterligare information? :)

Eftersom jag envisas med att på egen hand läsa koranen så fastnar jag på många ställen då mina förkunskaper inte är de bästa. När jag genom bloggen har fått hjälp med stycken som varit svåra för mig att tolka så har läsningen underlättats otroligt mycket. Jag skulle säkert kunna hitta svaren som jag söker på internet, men de blir aldrig så pass specifika som när någon utav mina läsare hjälper mig.

Nu är det främst två ämnen som jag funderar över:

• Vem var Iblîs? En ängel? Det står i koranen att när änglarna befalldes att falla ned på sina ansikten inför Adam så var det endast Iblîs som vägrade och blev därmed en av dem som förnekar sanningen. Jag förstår att stycket försöker säga att människan kan ses som högre än änglarna på grund av den givna förmågan till begräppsmässigt tänkande. Försöker Allah här endast förklara att den som förnekar det även förnekar sanningen? Det står även i förklaringarna till stycket att änglar inte har högmod utan är alltid lydiga  och därav kanske man inte ska se Iblîs som en ängel. Nämns Iblîs på fler ställen i Koranen?

• "Detta träd" som även nämns som "det eviga livets träd" eller i Bibeln som "kunskapens träd på gott och ont" vad symboliserar det? Ska man tolka det på något speciellt sätt? Jag har någorlunda koll på den bibliska skapelseberättelsen, men jag ser den mer som en saga än något som jag kan tro på. Det är väl själva budskapet i den som är viktigt? Det fanns väl inte ett riktigt träd inblandat?

Jag måste nästan ursäkta min okunskap inom det senaste ämnet. Jag hoppas att någon vill hjälpa mig med dessa frågor.

Är det inte märkligt att folk så gärna kämpar för religionen, men så ogärna lever efter dess föreskrifter?

Efter mitt inlägg "i need some help" fick jag följande kommentar av en utav mina läsare:

"Stycket handlar om då Allah förkunnar för änglarna att han ska skapa människan. Änglarna undrar då varför Allah ska skapa människan som kommer utgjuta blod, sprida ondska etc.

Då säger Allah att han vet det dem inte vet. (Adam kan ses som en symbol för Människan). Så kommer det här exemplet där Allah berättar för Adam namnen på några saker. Sedan frågar Allah änglarna vad heter dessa saker, de kan då inte svara. Adam säger då namnen. Det får änglarna att utropa; "Stor är Du i Din härlighet! Vi äger ingen annan kunskap än den som Du har gett oss; Du är den Allvetande, den Allvise".

Kort sagt är det ett stycke där änglarna får veta att Allah ska skapa människan men de tvivlar på denna skapelse. Allah säger då att han vet det dem inte vet och ger dem sedan ett exempel på detta. Senare fortsätter ju stycket in på ondskan, dvs "djävulen".

Många anser att "djävulen" är en varelse, jag skulle snarare säga att det är en symbol för all ondska."

-----------------------------------

Först vill jag tacka för svaret och hjälpen :)

Jag har dock några fortsatta funderingar.

Det första handlar om uttrycket "Allah skapar människan". Så vitt jag har förstått så går inte islam emot evolutionsteorin. Därav är det inte fel att säga att människan härstammar från apan. Dock så skulle jag inte kunna säga att människan är ett djur eftersom vi har, från Allah, försetts med ett logiskt och begräppsässigt tänkande. Eftersom jag har läst att namnet Adam i stycket egentligen skulle kunna ersättas med "alla människor" så undrar jag om det är rätt att dra följande slutsats:

Dagen då Allah "skapar människan" är dagen då människan går över från att vara djur (okunnig, enkel i sitt tänkande) till just människa (komplex, intelligent osv.). (Det är lite som ordleken "vem kom först, hönan eller ägget?", men att vi här istället har svaret på frågan.)

Om denna slutsats stämmer så kan man även förstå att änglarna tvivlade på Allah eftersom de sett att djur utgjuter blod och kan inte anses vara passande som ställföreträdare på jorden.

Kankse kan jag få ett svar även på detta inlägg? Är det rätt eller fel tänkt?

Är det möjligen så att Koranen lär att människan skapades, oberoende av någon annan tidigare varelse? Att människan hamnade på jorden helt plötsligt? Om man läser Koranen ordagrannt kan den sista meningen kanske stämma, men jag tvivlar på att det i så fall är Allahs riktiga budskap.